För hembygdens försvar har vi lottor alltid samverkat med hemvärnet, Försvarsgården är i sig ett exempel på detta.

Men i början av 90-talet tog samarbetet en ny vändning. ”Kalla kriget” gick mot sitt slut, det militära försvaret började minska i viktighet. Samtidigt blev riskerna för en samhällskris uppenbara. Vårt beroende av el för att allt ska fungera, och därmed följande risker för katastrofer och terrorism, fick mer uppmärksamhet och det kommunala krisarbetet organiserades bättre.

I Sollentuna hade vi en säkerhetschef, Owe Ringdahl, som var ovanligt klok och samlade alla frivilliga till en gemensam planering av kommunens kris­arbete. Ganska snart fick vi frivilliga egen fart och bildade Sollentuna FOS, frivilligorganisationernas samarbetskommitté. Även hemvärnet fanns med här.

Under FOS jobbade vi tillsammans under hela 90-talet med utbildning och avtalsskrivande med kommunen, vi organiserade larmlistor och lärde känna varandras föreningar och kompetenser bättre. Med basen i Försvarsgården och ett mycket aktivt samarbete mellan kommun och FOS gjorde vi underverk. Det blev aldrig någon katastrof, men när det var nära och vi prövade våra larmlistor fungerade de utmärkt!

I mitten på 2000-talet hann övriga kommuner i kapp oss. Myndigheterna premierade kommuner som satsade på att nyttja frivilliga i sin krisberedskap, och vi anpassade oss till dessa regler. Våra genomgående kloka säkerhets­chefer; Minna Bodin, Christer Sävensjö och Richard Buske, har stöttat oss frivilliga med lokaler, pengar, kunskap – så att vi i dag under Frivillig Resursgrupp är ca 100 engagerade medborgare, närmare hälften är lottor eller lottavänner.

Vi frivilliga jobbar självständigt med rekrytering, utbildning, övning, fortbildning och, om det behövs, skarpt läge. Vi kan ställa flera grupper med frivilliga till kommunens tjänst, och det vi förbereder oss på är i första hand ett stort elavbrott, med efterföljande problem med värme, vattenförsörjning, kommunikationer och information till medborgarna. Vi har radiosamband och är alltså inte beroende av telefoni, och med vår lokalkännedom kan vi hitta lösningar på de flesta problem. Vår viktigaste samarbetspartner är POSOM (socialtjänst m fl i en kris) och Hemtjänsten. De förra för att stötta i krissamtal och med information, de senare för att rondera till de äldre med mat och dryck samt stöd, då larmsystemen har fallit samman.

Vi har ännu inte haft någon verklig kris, och tur är väl det, men många goda krafter, kloka människor och lokalt väletablerade grannar, borgar för att vi kan göra stor nytta när krisen kommer.

Ingrid George FRG-ansvarig Sollentuna kommun