Lottakårens studieresa till Nyköping blev allt vi kunde drömma om. Det blev tre dagar med två övernattningar på vandrarhem. Vi skulle ha varit tio lottor, men Anki fick förhinder och missade allt roligt.

Fredagen den 21 april samlades gänget (EvaH, EwaM, Madeleine, Christina Axmark 
Kristina Alexius, Nils och Ingrid) på Centralen för att ta tåget klockan 1040. Förutom en liten incident (att EvaH höll på att kliva på tåget till Oslo, men hejdades av EwaM) gick resan smärtfritt. Det är ju rätt nära till Nyköping, en timmas resväg. Ulrika hade ordnat med de flesta biljetter och taxibokningar under hela resan.

Madde hade hittat ett litet vandrarhem nästan nere vid slottet, och när vi hade ställt in våra väskor lassade vi in en enklare lunch och sedan satte programmet i gång!

Hela fredagen hade vi en helt fantastisk ciceron, Christer Sävensjö, Sollentunas tidigare säkerhetschef och stor vän till oss lottor. Han ordnade med en fin introduktion på länsstyrelsen i Nyköping, där Jonas Lundborg, på Beredskapsfunktionen, gav oss en grundläggande info om vad länsstyrelsen gör och en förevisning av deras skyddade stabsplats. Sedan älgade vi iväg (och fångade upp Ulrika på vägen, hon hade tagit ett senare tåg på grund av arbete) och fick en jättefin guidning på Nyköpings brandstation av säkerhetssamordnare Anna Hesselgren. Spännande info om deras arbete och sedan fick vi titta på alla blänkande röda bilar och deras utrustning. Flera härliga kollegor till Anna hjälpte till att informera om olika saker vi passerade. Huset var typ tio våningar, så det var en bra motionsstund också.

Efter en stunds vila och fritt göra vad man ville sökte vi upp en libanesisk restaurang med de bästa rekommendationer. Maten var mycket riktigt god och det serverades massor, men restaurangen var tom och de hade inte alkoholtillstånd, vilket var lite
mysko. Inte förrän vi skulle gå insåg vi att vi hade gått fel, vi var på den nyöppnade Lebanon, men så blev kvällen istället inte så dyr, och då räckte pengarna till mer!

Under hela middagen underhöll Christer oss med anekdoter från sitt innehållsrika liv, mycket nyttigt och spännande, kring arbeten som polis, militär, säkerhetschef, utbildningsledare på länsstyrelsen i Stockholm samt det politiska uppdraget i Säkerhetsnämnden i Nyköping, som inkluderar ansvaret för den kärntekniska anläggningen i Studsvik. Detta uppdrag har tagit honom ut i världen att titta på kärnanläggningar i både USA, Tjeckien, Finland, England, Frankrike, Spanien, Ungern och till IAEA i Wien. Slutligen berättade han också om sin nuvarande roll som god man åt ensamkommande flyktingpojkar i Nyköping, vilket var både rörande och sorgligt att höra om.

Christer promenerade oss hem till vandrarhemmet, han bor själv i närheten med sin hustru, och vi fick uppleva härliga vandringsleder utefter och över Nyköpingsån. Vi 
tackade Christer för en fantastisk dag med en resebok till deras kommande semesterresa.

Några av oss tyckte nog att det var lite svårsovet i våra 4- respektive 5-bäddsrum, så det var ett lite tufsigt gäng som trampade iväg till ett närbeläget hotell, Voyage, där vi fick en ljuvlig frukost! Betydligt piggare och riktigt glada hoppade vi in ett par taxibilar och for iväg mot Oxelösund och Femöresfortet, som Ulrika bokat in oss till. Christina Turesson som anlänt med bil denna morgon slank in i gruppen, många kramar och minnen av tidigare resor avhandlades.

Ordföranden i Femörestfortets förening var Per Rödseth och han guidade oss både utomhus och inne i fortet, och berättade om kanoner och skenpjäser. Han var uppriktigt ledsen att man tvingats demontera och förstöra anläggningens kanoner i samband med ett beslut i riksdagen 1998. Sedan 2003 är anläggningen ett museum. Om det var många våningar på brandkåren var det dubbelt värre här, så några trötta tassar satte sig till sist och väntade på gruppens klättrande i anläggningen. Så slussades vi ut och fick shoppa i museibutiken, det var närmast en order från Ulrika, och själv tog jag tio lotter och vann på sex av dem! Kände mig nästan som en skurk… Slutligen ner i bergrummet igen och nu serverades det ärtsoppa och pannkakor! Vi tackade av Per och hans fru som jobbade i shopen, samt de rara kokerskorna med makar, med jubileumsboken och så klart kårens kokbok. Kokerskorna var själaglada!

En taxiresa tillbaka och nu gällde shopping! Både på fredag och lördag fanns tillfälle att i mindre grupper hinna strosa runt i en den underbara staden, titta på sevärdheter och shoppa i de söta affärerna. På lördagseftermiddagen strålade vi samman på Hellmanska gården där vi verkligen kunde rekommendera fikabrödet!

Solen sken, men det blåste hårt, när vi därefter träffade Stadsmuseets guide på Stora torget. Hon tog oss med ner mot Nyköpingsån och berättade om den gamla staden som legat här sedan början av 1100-talet. Genom åren har staden brunnit, nästan alla hus har gått åt, men det finns ruiner och husgrunder och än i dag gör man vid utgrävningar nya fynd. Nyköpings slott eldhärjades också, och dess tegel tog man härifrån när man byggde Stockholms slott. Av en slump gick vi förbi ett av de äldre husen och ägaren släppte in oss på gården och berättade själv om husens historia. Det var verkligen spännande!

Denna afton gick vi till restaurangen Ät! där alla kunde smörja kråset efter egen smak. Den kvällen sov vi nog alla ovaggade, och vaknade till en ny hotellfrukost, men på ett annat ställe närmare havet, Hotell Kompaniet. Vi lämnade vandrarhemmet den
morgonen med våra väskor, vilka fick vänta på oss på frukosthotellet under förmiddagen.

För på förmidagen var det fritt att undersöka antingen slottet eller helt enkelt ta en
promenad vi havet, jag och många gjorde det senare. Detta är kanotisten och OS-guldmedaljören Gert Fredrikssons hemstad, så inte oväntat hade man full-längdsbanor för kanot nere hamnen. På ena sidan stranden, på andra en oändligt lång pir, som många försökte hinna gå på tills den tog slut. Själv satte jag mig i solen och njöt av årets första glass och en kopp kaffe, och solen glittrade och båtarna vippade i hamnen.

Vi samlade ihop alla väskor och Christina fyllde sin bil med dem, de fick bo där tills vi skulle hemåt senare på dagen. Så åkte vi bil/taxi till F11-museet, alldeles intill flygplatsen i Nyköping, Skavsta. Där fick vi en liten visning av fototeknik och kunskap om alla flygplan som använts för att dokumentera från luften. Särskilt jag och EvaH nördade ner oss där, som de lantmätare respektive kartritare vi tidigare varit. Sedan gick vi över till hangaren där man hade riktiga flygplan att titta närmare på, men också flygsimulatorer för olika flygplanstyper, och flera av oss provade. Nils meddelade stolt att han flugit SK-60 (ett jetplan) till Stockholm och bombat Globen(!) - tur att det bara var en simulering! Så hade EvaH bokat fika och macka till oss alla, innan det var dags att lämna stället.

Slutligen, med hjälp av Christina Turesson och hennes bil, transporterades vi och bagaget i omgångar den korta, men ändå för ömma tassar ganska långa, vägen till Skavsta-terminalen, där vi kramade och vinkade hejdå till Christina, som vände hemåt mot Norrköpint, innan vi hoppade in i flygbussen till Stockholm. Madde tog hand om biljettköpen så det kändes lite lyxigt! Sista biten ägnade jag mig åt att värva min stolgranne till Svenska lottakåren, och så vid halv femtiden, var vi hemma i storstan igen!

Nästa utflykt går till Täby(!) den 17 juni. Bara en dag – men häng med!

Ingrid