Hon har varit medlem i Sollentuna lottakår i sex år och suttit som sekreterare i styrelsen under tre år. När kåren för första gången inte hade en frivillig ledare som kunde axla ansvaret tyckte Ingrid Ågren, 44, att det var dags att rycka in. Efter noga övervägande och efterforskningar om vad uppdraget skulle innebära steg hon fram och anmälde sig som frivillig att leda kåren. Den 13 mars valdes hon till ny kårchef. Hennes mål är nu rekrytering och förnyelse, men även att bevara de traditioner som kåren haft i många år.

Ingrid sitter vid sitt matbord hemma i lägenheten i Sollentuna, norr om Stockholm. Blicken är djupt koncentrerad och fingrarna rör sig snabbt över tangentbordet. Sedan den 13 mars har hennes dagar gått åt till att sätta sig in i arbetet som kårchef. Telefonnumret till kansliet är välanvänt och det mailas friskt till övriga styrelsemedlemmar.

- Det är så mycket jag måste veta och få kläm på, men det är jättekul, säger Ingrid och drar åt tofsen i håret.

Ett medlemskap i lottakåren föll sig naturligt då hennes pappa varit med i hemvärnet i många år och mamman varit engagerad i bilkåristerna. Den första utbildningen Ingrid gick var Lottornas Uppdrag. Hon påbörjade även Gu-F men hoppade av. Hon tyckte inte att den militära grenen var något för henne.

Vad står härnäst på agendan?
- Jag vill att Sollentuna lottakår ska bli mer aktiv och få fler medlemmar. Vi kommer att satsa mycket på rekrytering framöver. Jag tycker det är viktigt, säger hon bestämt och trycker iväg ytterligare ett mail.

Ingrid har erfarenhet av ledarskap sedan tidigare. Hon har arbetat som projektledare i små och stora företag inom IT-branschen, men är också van att driva och genomföra olika event. Hennes arbetstempo är snabbt och hon har ambitioner. En tripp till landstället i Västmanland står högt på listan eftersom hennes vardag är intensiv från morgon till kväll.

- Vi har en relativt hög medelålder i kåren och vi måste rekrytera ungdomar för att få in friskt blod med nya idéer. Vi har en stor kunskap inom kåren i dag och mixat med yngre förmågor tror jag att det blir en lyckad kombo i vårt förnyelsearbete. Vi måste ju finnas i framtiden också, säger hon och tar en snabb klunk av teet.

Med blicken mot Svenska lottakårens engagemang i Mpower och Ungdomsrådet hoppas Ingrid på att bygga nya kontakter och samarbetsvägar.

- Vi har startat en rekryteringsgrupp som har sitt första möte nu i slutet av maj. Det ska bli spännande att se vad vi kommer att lyckas med tillsammans. Men det kräver också engagemang av medlemmarna i dag. Där hoppas jag att glöden finns kvar för att föra vår kår vidare, annars måste vi lägga ner den, säger Ingrid och ser eftertänksam ut.

Som i alla frivilligorganisationer bygger arbetet på ideell arbetskraft och medlemmarna bidrar så mycket de kan utifrån sina förutsättningar.  Ekonomin är en fråga som aldrig är vilande.

- Självklart betyder ekonomin mycket för vad och hur mycket vi kan göra inom kåren. Vi är en aktiv kår som har många bollar i luften. Vi träffas ofta på torsdagskvällarna för att göra något tillsammans. Vi har precis planerat höstens kåraftnar och jag hoppas att alla finner något intressant, säger hon och visar upp kalendariet som ser fulltecknat ut.

Några kårmedlemmar beskriver dig som målmedveten och omtänksam. Stämmer det?
- Jasså! Omtänksam… Jo, så är det väl. Jag försöker så gott det går att visa hänsyn, hjälpa och stötta människor i min omgivning. Och målmedveten, ja, det är jag verkligen, säger hon och ler.

Vad kommer du bidra med som ny kårchef i Sollentuna Lottakår?
- Ett jävlar anamma med glimten i ögat säger hon och skrattar.

Klockan är närmare elva på kvällen och det är dags för Ingrid att sätta punkt för dagen. På matbordet har pappershögen minskat, men det ser ut som om hon får en lika fullspäckad dag i morgon. Energiskt plockar hon undan tekopparna och torkar av bordet . Väckarklockan är ställd på ringning 06.30, men om Ingrid får åtta timmars sömn i natt är tveksamt. Datorns skärm lyser och skvallrar om att natten är ung.

Eva Silfverhammar