Genom Sensus studieförbund har vi alla chans att få uppleva lite annorlunda möten. Den 18 september var vi tre sollentunalottor som passade på att få se och uppleva S:t Eugenia katolska kyrka i Kungsträdgården. Först var det en kort mässa, sedan fick vi träffa pater Klaus P Dietz. Mässan var lite lik en svensk sådan, men sångerna var på latin och man hängde inte riktigt med i alla turer. Där blev vi inte frälsta.

 Men patern var superhäftig! Han var jesuit, och hade utbildat sig i elva år. Både jag och Madde och Sonja kunde ha konverterat på studs om alla katolska präster var som han. Men det var han själv den förste att erkänna, alla präster är inte trevliga och humana. Själv utstrålade han en stor tolerans, människokännedom och klokskap. Ursprungligen från Tyskland och med en stor portion självdistans till sin tyska brytning och historia.

Vi fick höra att 18% av världsbefolkningen är katoliker. Det finns 7 000 helgon, och vi fick även höra hur det går till att kanoniseras. Han nämnde det mörka 800-talet då kyrkan, präster och påvar uppträdde illa. Vi fick veta att katolska präster ibland har barn, t o m en påve, Leo XIII, hade en dotter. Och när en svensk präst, som redan är gift, konverterar till katolicismen får de fortsätta vara gifta, det finns fem stycken. Han tyckte själv att kyrkan borde tillåta präster att ha familj, som man gör i öst-kyrkorna.

På 60-talet beslutades i Andra Vatikankonciliet att varje land kunde få ha mässan på sitt modersmål, och bums gjorde alla länder så, och bara så, utom i Sverige, där man fortfarande håller mässor på latin. Det pågick t o m en latincirkel i lokalerna när vi var där!

Patern sa att det viktigaste kravet att ställa på en präst var att han var vettig, inte beläst eller intellektuell eller jättekonservativ eller extrem på något sätt, utan helt enkelt vettig. Och det var vår pater!

Ingrid