En torsdagskväll i slutet av april hade vi den snälla polisen på besök på Försvarsgården. De kom i sin polisbil, men utan blåljus och som tur var, var det inget allvarligt brott som hade begåtts av några busar denna gång utan vi hade fått tillfälle att träffa närpolisen; en inspektör och en aspirant; i Tureberg. Många av oss som har följt olika polisserier (både svenska och utländska) genom olika tider var ju nyfikna på hur ”verkligheten” är. Vi fick en genomgång av olika juridiska termer bl a om vad det finns för olika grader av misstänkt när ett brott har begåtts. Vi fick även höra och veta mer om hur det är att jobba som polis och hur ett gripande går till samt vilka rättigheter och skyldigheter som finns. 

En viktig del i deras utredningsarbete är att vi, allmänheten, är deras ögon respektive öron för att viktiga brott ska kunna lösas. Man har även god hjälp av polisens volontärer i olika sammanhang, bl a på Arlanda och vid stora arrangemang. Det gavs också tillfälle under kvällen att ställa frågor och en del ämnen väckte mer intresse än andra. 
Jag som alltid, sen jag var liten, känt stor rädsla för polisen har nu ett mycket större förtroende för denna viktiga samhällsinsats samt har mer respekt för detta – ja rädslan är nu nästan botad. Det var extra tryggt att ha bägge poliserna på både höger och vänster sida om mig vid bordet när vi satt och åt den inledande soppan. Som kuriosa kan jag nämna att på vägen hem när jag väntade på tåget var det en stor polisinsats i Sollentuna Centrum. Det var ju inte mig de var på jakt efter denna gång så jag kan vara ute och busa ett tag till samt fortsätta att sova gott om natten när jag är medveten om att det finns de som tar hand om viktiga saker i vår omvärld.