POSOM-övning

POSOM = Psykiskt och Socialt Omhändertagande
I höstas frågade Ingrid George mig om jag ville vara med om en POSOM-övning, som skulle hållas av kommunen under ledning av säkerhetschefen Christer Sävensjö. Det är ju han som är högste chef och sammankallande för POSOM, liksom för FRG – den Frivilliga ResursGrupp som finns i kommunen och som jag är med i.

Ingrid skulle också delta och vi skulle vara observatörer. Jättekul tyckte jag. Det är roligt och intressant att se hur det går till vid ett larm av något slag (när det inte är allvar) och se hur de ansvariga löser sina uppgifter. Lärorikt om man själv skulle komma i en liknande situation.

Övningen skulle hållas den 12 november, efter övningen skulle de som ville få ligga över på Bergendahls Kursgård. Dagen därpå skulle genomgång ske. Scenariot var, att det skulle brinna i ett omklädningsrum i Edsbergsskolan. Några barn skadas och någon dör. Man skulle dra igång polis, brandkår, ambulans och få allt att fungera som om det vore på riktigt.

Några dagar innan övningen sa Ingrid till mig att hon inte kunde vara med pga sitt arbete. OK, tänkte jag, jag är inte rädd att komma ensam. Vad kan gå fel när man är observatör?

Kvällen innan övningen gick jag en runda runt skolan och såg att det på många dörrar satt anslag, om att en brandövning skulle göras och att ingen skulle bli rädd. På morgonen den 12:e, när jag var på väg att gå hemifrån ringde Christer Sävensjö till mig och sa att han skulle vilja att jag skulle utbilda några övningsdeltagare i handhavande av radio.

PANIK!! Jag blev jättenervös!! Visserligen hade jag vid ett par tillfällen – och ett av dessa tillfällen var inför denna övning – fått genomgång av den radiostation som jag själv har hemma. FRO-aren Monica Sveningsson visade mig och gav mig råd. Jag visste ungefär vilka knappar jag skulle trycka på, men jag var fortfarande en novis på området. Jag menar, jag har inte sysslat med sånt i hela mitt liv förut och det jag ska göra vill jag göra rätt och bra. Man kan tycka att det är enkelt, och det är det väl när man kan det ordentligt, men jag hade inte tänkt mig att få uppgiften att UTBILDA.

Jag frågade Christer om det var Ingrid George som sagt att jag skulle klara av det och det sa han att det var. Jag ringde till Ingrid och talade upprört in på hennes telefonsvarare att hon inte fick säga att jag kunde radio – stackars Ingrid! När Christer förstod att jag faktiskt fortfarande var novis så fixade han det på ett annat sätt, han kallade in en FRO-are som löste problemet och sedan, när jag väl kom till Turebergshuset, fick jag veta hur jag i min tur skulle visa dem som skulle handha radion. Lugnet sänkte sig, jag fick vara observatör, vilket jag var förberedd på.

Det var intressant att sitta och se på när de olika personerna kom till ledningscentralen, på olika tider och olika snabbt. Genomgång gjordes och det märktes att det var en övning. En del osäkerhet fanns och några saker var mindre bra men det mesta ordnades till på ett bra sätt.

Jag fick åka med en rektor från Rudbecksskolan till en gymnastiksal i Rösjöskolan, dit eleverna skulle evakueras, de som behövde hjälp. Jag tog med min radiostation till den krisgrupp som var där och visade vilka knappar man skulle trycka på.

Egentligen visste jag inte vad som hände ute på fältet, eftersom jag mesta tiden satt uppe i ett rum i Turebergshuset. Sambandet fungerade bra efter vad jag förstod. På kvällen blev det en trevlig kväll med representanter från olika ansvarsområden i kommunen – alla hade varit med om övningen. Jag gjorde reklam för FRG så mycket det gick.

Dagen därpå var det genomgång. Man hade t ex filmat det hela. Några elever från Rudbecksskolan hade varit med och spelat skadade, panikslagna och död. Tre av dem var med och berättade vad som hänt och hur de hade behandlats av polis och brandmän. Till största delen var de nöjda, men en av tjejerna som kunde spanska hade talat spanska under övningen och en polis hade sagt åt henne att hon skulle prata svenska.

Under dagen fick jag möjlighet att sitta med de medarbetare som representerade krisgruppen i Rösjöskolan. Jag kunde då berätta att det de förväntades göra och också gjorde i den mån det gick, det är just sådant som FRG kan hjälpa till med och de tyckte det var skönt att höra att vi finns; men de flesta visste ingenting om FRG.

Jag träffade en läkare som arbetar på Edsbergs VC vid ett tillfälle efteråt och jag frågade om de hade märkt av övningen. Det hade de verkligen och han sa att de hade dragit igång hela sin krisapparat. Det hade underlättat för dem om de hade vetat att det varit en övning. Något som vi andra nog ska tänka på om vi drar igång något liknande en annan gång.

Christina