​Några saker gör mig glad och engagerad. Som vår lottakår, släktforskning, styrelsearbete och mina kulturvetarstudier. Då jag nu ska författa några rader till I Sikte kretsar mina tankar till glädjeämnena.

Denna höst har jag praktiktermin och den tillbringar jag på en drömarbetsplats – ett landsarkiv. Här arbetar en arkivpedagog (tillika mitt personliga mål) och det anordnas både fysiska och virtuella historiska vandringar, besök av skolklasser i arkivet och tidsresor med workshops. Bredvid mitt arbetsrum finns Föreningsarkivet i Värmland och jag visade dem vår 70-årsjubileumsbok. Stolt kunde jag berätta om vår lottakår då vi bläddrade i boken som ger en bra bild av oss. Deras arkivarier berättade att sådana jubileumsböcker inte längre görs så ofta av föreningarna. Apropå det har jag en fråga till dagens styrelse: Ni har väl sett till att lämna ett exemplar till kommunarkivet eller biblioteket? Värdefullt att även jubileumsböcker bevaras i arkiv (och inte bara protokoll) för framtida hembygds- & släktforskare och nya styrelser som kan få en historisk tillbakablick.

Finns Lottorna fortfarande? alternativt Vad är det? är oftast de repliker jag får då jag berättar för folk att jag är lotta. Å att kort berätta om vad det innebär att vara lotta är en utmaning, då det är en sådan bredd i verksamheten och består av så många delar. På lokal lottakårsnivå, inom det militära och civila försvaret, i kommunernas krisberedskap, i samarbete med andra frivilliga försvarsorganisa­tioner etcetera. Därtill kommer att jag är medlem i just Sollentuna lottakår, som sedan 90-talet är en av landets aktivaste lottakårer med en otrolig spännvidd på kåraftnar och en unik kåranda.
 
Vad är det då som är unikt med oss? Ja, många saker. Medlemsvården är en betydelsefull del. Där alla kårmedlemmar (oavsett 1:a eller 2:a kårsmedlemskap; funktionärsskap som styrelseledamot, projektdeltagare, kåraktiv eller stödjande medlem; med eller utan militärt alternativt civilt avtal; boendes i Sollentuna eller andra ställen i Sverige eller utomlands) får känna samhörighet och att alla räknas och uppskattas som medlemmar. Glad blir man när man varje år får en gratulationshälsning ifrån kåren eller ett personligt brev till Lottaskolan då man går en sommarkurs!

Glädjande är även kårklimatet med öppenhet, social gemenskap och allas möjlighet till flexibelt deltagande även om man som jag bor långväga ifrån. Exempelvis kan jag vara skribent till I Sikte eller medlem av en reseplaneringsgrupp och delta på kårresor som senast till Bosnien. Våra kårresor är också unika för vår suveräna kår och jag ser redan fram emot nästa!

Ja, som ni hör hoppas jag att kårandan lever kvar med dess öppenhet, mod att testa nya arbetsmodeller, inkluderande medlemsvård och kåraktiviteter som har en mix av både civilt, militärt och icke-lottarelaterat. Alltifrån runstenssafari med cykel runt i Sollentuna, via temafester, till experter som föreläser om krishantering och militär underrättelsetjänst.

Varma lottahälsningar

Helen Sperens