En sparv i tranedansen

En helg i början av oktober fick jag möjligheten att åka med som bisittare till vår Kårchef Madde under kårchefskonferensen i Älvkarleö. Rikslottachefen Annette Rihagen höll i konferensen och till sin hjälp hade hon Heléne Rådemar som är generalsekreterare och tillika kanslichef. Som grund för diskussionerna senare under konferensen fick vi inledningsvis en dragning om budgetprocessen och det ekonomiska läget idag, renoveringsarbeten som gjorts på Älvkarleö, arbetet med den nya hemsidan och också en beskrivning av hur planeringen av utbildningarna går till och hur vår verksamhet hänger ihop med försvarets behov.

Budget och ekonomi låter kanske inte så spännande men redan samma kväll fick jag bevis på hur viktigt det är att känna till korrekta fakta då en extern gäst på herrgården lät antyda att vi levde loppan på försvarets bekostnad – det kändes väldigt bra att kunna ta honom ur den villfarelsen!

Ett av konferensens huvudsyften var att få diskutera gemensamma problem och vilka möjligheter vi har att lösa dem. Bilden är ungefär densamma hos alla; hur rekryterar vi nya medlemmar, hur skall vi få de gamla att vara aktiva och hur skall vi hitta nya sätt att finansiera verksamheten både lokalt o på riksnivå.

Vi har det bra här i Sollentuna, vi är en stor kår med många medlemmar och dessutom många aktiva medlemmar. Det är inte många kårer som klarar av att ha kårkvällar så ofta som vi – ta vara på den lyxen för ju fler som kommer desto större möjlighet har vi att fortsätta med vårt digra program och dessutom bjuda in nya spännande talare. Madde och jag fick också möjligheten att dela med oss av våra erfarenheter och idéer och visa att en förutsättning för att kunna göra saker är att styrelsen tar tillvara på den kompetens som finns bland kårens medlemmar och att medlemmarna ställer upp för sin kår. Det är alltid roligt att få berätta om vår fantastiska kår till andra lottor, man måste ju få vara lite fåfäng ibland! Men för att citera en välkänd och omtyckt björn i detta land ”när man är stor och stark är det viktigt att vara snäll”. För anledningen till att berätta om det man tycker att man själv gör bra är inte att få skryta utan för att andra också skall kunna använda sig av samma idéer och metoder. Vi lottor måste ställa upp för varandra, kårerna skall hjälpa varandra inte konkurrera om medlemmarnas antal. Och man är aldrig så bra att man inte kan lära sig något nytt, det gäller bara att vara lyhörd och vara nyfiken på nya möjligheter. Madde och jag fick många idéer och tankar av våra lotta-kollegor på konferensen som med all säkerhet kommer att lämna spår i vår verksamhet!