Ett kåseri av Monika Hallstensson
Kårchef 2002-2004
Lotta sedan 1987, Sollentunalotta sedan 2002

Lottorna har gjort mig till den jag är!
Inte så konstigt kanske, eftersom jag varit lotta i mer än halva livet. När man tänker tillbaka är det så mycket som jag har Lottorna att tacka för. Utan dem, det jag lärt mig och alla de jag lärt känna, skulle jag absolut inte vara där jag är i dag; sedan många år anställd hos Moderaterna (tack Ingrid) nu senast som grafisk formgivare och produktionsledare, varit ordförande för både kåren, andra föreningar och en kommunnämnd. Tänk bara att lilla blyga jag numera vågar stå upp och tala inför en församling – även om just det kanske inte är favoritsysselsättningen.

Min lottatid började i Solna lottakår, där jag var aktiv i många år. Hann även med några år inne på Stockholmsförbundet, innan jag klev åt sidan för att satsa på det militära i några år och framför allt för jobbet.

Att jag sedan hamnade i Sollentuna har jag Ingrid George att tacka för. Jag lärde jag känna henne för herrans massa år sedan först på en övning och sedan på en utbildning. Hon fixade strax därefter ett par olika jobb åt mig och sedan genom åren lite blandade uppdrag åt olika föreningar och organisationer.

Som den valberedare hon alltid är så bad hon mig för cirka tio år sedan att hjälpa den väldigt ryktbara och välkända kåren Sollentuna som nu behövde en organisatorisk person, en vice kårchef, då det just då var det som kåren behövde. Ok, sa jag och tog mig ut till Försvarsgården, precis nybliven andrakårsmedlem (blev förstakårare året efter) för kårstämma. Där visade det sig att kårchefen Eva Holmquist kort tid före avböjt omval. Kåren stod utan kårchef, var jag fortfarande villig att vara vice, med vakant kårchef?

- Eehh, ok tänkte jag. Det fanns ju massor av aktiva och funktionärer som skulle kunna hjälpa mig. Efter ett halvår valde kåren mig som kårchef och det var jag sedan i ytterligare dryga tre år. Under den tiden blev det både anföranden på förbundsstämma om manligt medlemskap och på riksstämma där jag fick förbundets uppdrag att föredra och motivera ändringsyrkanden om Lottornas verksamhetsinriktningar samt avtackningar och utdelande av medaljer hemma på kåren. Snacka om att kastas in i hetluften…

Trots att jag inte bor i kommunen och dessutom inte har bil så har det fungerat bra, med resor och lite planering.

En av alla saker som jag gillar med kåren är att det fungerar hur bra som helst att ta time-out för en kort eller lång tid, på grund av jobbet, sjukdom eller vad det nu kan vara. Det finns alltid någon som kan rycka in istället. Jag har nog inte lärt mig det själv riktigt, för trots att jag inte längre är kårchef har jag inte direkt trappat ner på engagemanget

Slutligen kan jag bara hålla med i kårens gamla sång som säger ”Sollentuna lottakår är bäst”.