Ur Jubileumsboken

Sollentuna Eds lottakår 70 år

Ett kåseri av Hedersmedlem Gunilla Persson
Sollentunalotta sedan 1951
Texten ursprungligen införd i I Sikte nr 1 2011


Jag, Gunilla Persson f Thunberg, skall försöka skriva lite om hur de första åren i Sollentuna lottakår var. Jag föddes 22 augusti 1935 och var inte så gammal då kåren bildades.

Kåren bildades 10 mars 1941. Vid första sammanträdet var medlemsantalet nio. Snabbt ökade medlemsantalet och vid kårens första årsmöte den 4 maj 1942 var medlemsantalet uppe i 80 och därav var 35 aktiva och 22 unglottor.

Första ordföranden i kåren var Helga Blomgren 1941-1942. Märta Thunberg tog över 1942-1945 och kom tillbaka 1952-1956. Gurly Jansson 1945-1952.

Min mor Märta Österman hade varit medlem i Norrtälje lottakår sedan 1927. De arbetade mycket inom Landstormen på övningar mm. Hon var utbildad vävlärare och hade egen väv­atelje, vävskola i Norrtälje. Hon gifte sig 1934 och bytte namn till Thunberg, flyttade till Tureberg. Hon var insatt i hur Lottorna arbetade och gick in i kåren så fort hon fick veta att det fanns en kår i Sollentuna.

De första åren var jag bara medveten om att mamma var borta mycket och att pappa fick fixa en hel del där hemma. Mormor och morfar i Norrtälje ville hjälpa mina föräldrar att kunna ställa upp för Lottorna och därför anställdes en flicka som hette Rosa för att hjälpa till i hushållet och passa oss barn, Gunilla född 1935 och Lars född 1936. Pappa Carl arbetade som reklamchef på Mjölkcentralen på Dalagatan i Stockholm. Vi hade förstås ingen bil och pappa åkte tåg till Stockholm.

De första åren var det utspisning och tillverkning av varma vantar, sockor, hjälmskydd med mera. Till jul skulle paket med nödvändiga och varma saker och en del annat paketeras och delas ut på julafton. Min morfar hade affär i Norrtälje och det gjorde att mamma kunde köpa garn och vad vi behövde till en del saker vi tillverkade, det var ju ransonering på den tiden. Alla plockade fram vad de hade och kunde avvara.

Fältjulklappen delades ut på julafton och vi väntade på att mamma skulle komma hem så vi skulle få dricka kaffe tillsammans med henne. Vi barn fick saft och kakor, bullar som mamma bakat. Pappa gjorde i ordning allt och mamma kom hem och försökte dricka lite kaffe, hon hade fått alldeles för mycket av det under dagen, men hon ville inte göra oss besvikna.

Under kriget hade vi också övningar på hemmaplan, det var övningar, där vi barn var offer på olycksplatser, vi blev burna på bår och fick förband osv. Vi försökte hålla oss på avstånd så vi inte blev offer, inte särskilt kul, men naturligtvis begriper man i dag att det var bra med lätta personer. Vi hade flera stora granar som var fällda på vår tomt och de passade ju bra som hinder.

Mörkläggningen var också lite spännande och vi fick kolla att ljus inte läckte ut. Kåren hade också en stor handvevad stencilapparat som stod i vår källare, den var jag intresserad av och fick ibland hjälpa till att använda den. Ibland hade lottorna styrelsemöten hemma hos oss och då var vi barn mycket nyfikna och försökte få se och höra vad som var på gång.

Hemvärnet var den huvudsakliga mottagaren för vårt stöd och det var ju mycket som hände på Järvafältet, både Hemvärnet och Lottorna var ofta där och jag fick ibland följa med, vilket jag tyckte var roligt. I1 och Ing1 var de regementen vi hade mest att göra med.

Jag lärde då att känna alla ”tanter”, Tant Hedda Haglund hjälpte mamma att städa, så henne kände jag extra bra. Hedda, jag trodde hon hette Edda ända till vuxen ålder. Alla var mycket snälla och det var roligt att få vara med, antagligen var man i vägen i­bland, men ingen blev arg vad jag märkte.

Jag gick också en unglottakurs på Vällinge, Hemvärnets Stridsskola, idrottskurser på Bosön, orienterade en hel del, både med lottorna och i skolan, var med på utspisning på Järvafältet och en del annat. Blev unglotta tidigt och sedan lotta så fort det gick.

Svenska Flaggans dag den 6 juni marscherade vi på Stadion, till det tränades vi av kapten Holm på K 1, där fick vi vandra runt och träna, medan de värnpliktiga hade en rolig timme med att studera oss.

Vi höll till på olika platser vid våra träffar, bland annat i den gamla baracken vid Hemvärnsgården, där fanns också ett torn för spaning efter flyg, alltid spännande för oss barn. Vi träffades också på Västervägen i en källarlokal som pensionärer också var i. Tyvärr kommer jag inte ihåg alla platser.

Gurly Jansson hade bil som var parkerad i Ludwig Janssons garage på Ängsvägen. Hon bjöd oss ofta på skjuts när vi skulle iväg på träffar, jag tyckte det var så snällt av henne och tänkte att då jag blir så stor att jag kan köra själv skall jag också skjutsa mina lottakamrater, många var ju så mycket äldre än jag.

Jag hade det bra dessa år med alla trevliga lottor som jag lärde känna. Än i dag är jag med i Sollentuna lottakår, tyvärr har jag lite svårt att komma ner till Sollentuna så ofta eftersom jag bor i Rönnäs i Dalarna, en liten by utanför Leksand.