Ur Jubileumsboken

Kårminnen

 Ett kåseri av Helen Sperens
Kårchef 1996-2001
Sollentunalotta sedan 1990


Det finns mängder av varma kårminnen. De många aktiva lottorna, den sociala gemenskapen och att kunna ha kåren som testgrupp för olika projekt.

Kårprogram med kvalité, bredd och ständig förnyelse är ett vinnarkoncept!

Två av höjdpunkterna under min tid som kårchef 1996 till 2000 var de stora kårresorna till Östergötland och Östersund. Båda fullspäckade med kvalitativt innehåll: kultur, historia och möte med andra lottakårer.

Minns ni besöket i flygledartornet, den pensionerade majoren i Söderköping som ägde rundturståget och glassbaren med de gigantiska glassarna, Flyg­vapenmuséet i Linköping, vår snälla busschaufför som körde runt oss i en chartrad, röd SL-buss?

Till min lottautbildningsort Östersund lyckades vi få åka Kronflyg – lyxigt värre! Det var högsommarvärme och midnattssol när vi åt middag med Frösö flyglottakår vid stranden av Storsjön. Kompositören Petterson-Bergers idylliska hus låg i närheten av flygflottiljen F4 där vi bodde och vi fick en suverän guidning av Frösön och staden av en militärhistoriker. Den varma känslan från resan hade jag kvar när jag kort därpå återvände till F4 för en KU sjv (komplettteringsutbildning sjukvård) i två veckor.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Frivilligförsvaret förändras, krymper och dess bredd försvinner. Många lottakårer dör ut men den som kommer att bestå med ett aktivt och givande kårprogram är våran suveräna kår! Det finns ingen motsvarighet i Sverige! Oöverträffad medlemsvård (för alla medlemmar, inklusive oss som är bosatta i andra landsändar), kompetenta och givande kåraftnar, studiebesök och resor med innehållsmix. Vi har en lottakår att vara stolta över!

Fick en framtida bild på näthinnan; att som nybliven pensionär träffar jag alla gamla och nya lottavänner på kårens hundraårsjubileum. Det ser jag fram emot!