Isstormen över Montreal

FRG-aren och lottan Agneta Löwenhielm bodde under flera år i Montreal, där hennes man jobbade på Ericsson, när barnen var små. Hon berättade på FRG-mötet den 13 juni om den egna upplevelsen att hamna mitt i denna väderhändelse när de återvände efter julledighet i Sverige i januari 1998.

Kanada hade varit utsatt för isstormar förut, och hade, tyckte man, viss beredskap. Men denna gång blev isskorpan flera decimeter tjock och elstolparna tyngdes ner och föll som furor. Isen tyngde träd och hus, allt föll och det var undantagstillstånd att gå ut om man inte måste. Det tog flera månader för miljonstaden att hämta sig och det var inte bara de första dygnen som blev svåra, utan i vissa delar av staden fick man inte tillbaka elen ordentligt förrän mot sommaren.

Här i Sverige har MSB och länsstyrelserna redan 2011 börjat jobbat med samhällets beredskap i händelse av en liknande isstorm över Sverige. Senast som Sverige drabbades var så länge sedan som 1921, men med tanke på hur vårt land såg ut då och hur el- och teknikberoende vi är idag nästan hundra år senare, skulle en isstorm skörda många människoliv, genom förfrysning, smittspridning, koloxidförgiftning, våld i samband med stölder och inte minst helt vanliga olyckor och sjukdomar som inte kan ta sig till sjukhus.

Ingrid