Så åkte vi äntligen!

Bosnienresan gick alldeles för fort, många saker som finns kvar i minnet har för alltid förändrat en del av livet. Själv förvånades jag över att förödelsen fortfarande var så stor, fast det är snart 20 år sedan kriget tog slut. Landet har enorm fattigdom och det var stundtals svårt att se befolkningens olika livsöden, samt de små barnen som gick runt och tiggde sent på kvällarna. Befolkningen har ett mycket vänligt bemötande och är hjälpsamma, även om vissa hade svårt att prata engelska. Det går ändå bra att göra sig förstådd. Det var en fantastiskt ren och annorlunda miljö att uppleva och jag är tacksam för att fått möjligheten att se detta. 

Vi hade inte planerat in för mycket gemensam tid, så när det passade i programmet hade vi lagt in gemensamma måltider (som ingick i resans pris), men oftast fick man betala enskilt (det var aldrig dyrt). Det blev dock så att vi åt tillsammans alla kvällar, det var en fin stämning på resan hela tiden. Det blev också många caférundor med prat på olika teman för att lära känna varandra lite djupare. Som det ska vara på en kårresa med Sollentuna lottakår!

Ulrika


Reseberättelse
Här följer en liten redogörelse, en kortare reseberättelse, av kårens resa till Bosnien 24-31 maj 2014.

På lördagens eftermiddag träffades vi tolv stycken nyfikna resenärer från Sollentuna lottakår för att äntra ett Norwegian-plan till Sarajevo. När vi hade landat senare på kvällen och passerat passkontrollen mötte vår kontakt upp som körde oss i två minibussar till vårt motell där vi skulle bo under vår kommande vecka. Efter incheckning på våra respektive rum (som alla var väldigt olika i sin utformning) gick vi ut för att hitta någonting att äta och dricka i en okänd, mörk, regnig och spännande stad. 

Efter några timmars sömn var det dags att gå upp på söndagen, frukost intogs och sen fick vi lära känna staden och dess historia. Vår guide Arna, en enormt varm och sympatisk medmänniska som tog hand om oss på alla våra utflykter, började med en promenerad guidad tur i gamla staden och Sarajevos centrala delar. Hon visade oss det bästa staden har att bjuda på och vi fick se varför Sarajevo en gång i tiden kallades Europas Jerusalem. Vi besökte båda moskéer, synagogor och kyrkor, samt några av stadens många torg och broar. Viktigast av allt: platsen för ”skotten i Sarajevo” där ärkehertig Franz Ferdinand mördades 1914 (inledningen på första världskriget). 

Några timmars promenerande senare åt vi lunch innan vi per buss fick se spåren efter Balkankriget på 1990-talet och bland annat besökte ”Tunnel of Hope”, tunneln som blev den belägrade stadens länk mot världen omkring, där både människor och material kunde transporteras i hemlighet ut och in från staden. Minibussen tog oss upp i bergen som omger Sarajevo för att se platserna där flera slag utkämpats och där det fortfarande finns ruiner av sönderskjutna byggnader kvar. Det var viktigt att aldrig under några omständigheter gå av vägen, man har inte sanerat för minor utanför staden.  Vi fick se platser där krigets fasor utspelat sig, till exempel marknaden Markale, där flera civila dog under en attack, ”Sniper alley” där krypskyttar besköt befolkningen och de minnesmonument som har tillkommit för att hedra offren. Det blev många foton i olika vinklar på bland annat den fina grönskan och floden genom staden, och för en stund glömdes krigets fasor och de senaste månadernas katastrofer med översvämningar bort.

På måndagen åkte vi med vår minibuss till Srebrenica, platsen där krigets värsta massaker ägde rum i juli 1995 när cirka 8 000 bosniakiska pojkar och män mördades. Det blev en lång dag från tidig morgon till sen kväll med många intryck av olika platser och berättelser.

Tisdagens förmiddag fick man tillfälle till fria aktiviteter (shopping, återbesök på platser man inte sett färdigt, fika och lunch) innan vi på eftermiddagen gjorde ett gemensamt studiebesök på Sveriges ambassad och sen i säng.

Onsdagens morgon blev tidig då det blev heldagsutflykt med minibussen till Tuzla där vi bland annat besökte International Commission on Missing Persons (ICMP) som identifierar människors kvarlevor efter kriget. Vi fick se hur arbetet med identifieringen går till, och vi kände oss som de internationella representanter vi var, dock lätt förvirrade av hur noga och gediget man informerade en lottakår. Parallellt med oss visade man en utländsk dignitär runt på enskild visning.  Det var allt från dataprogramvara till bårhus som kändes nästan lite som Auschwitz. ICMP är idag världsledande på identifiering av döda, jobbar med detta åt hela världen, även åt USA. De har toppmodern utrustning, men samtidigt enkla användarvänliga tester och metoder som fungerar i hela världen.

Torsdagen ägandes helt åt fria aktiviter för att smälta onsdagens alla intryck och vi turistade, vilade, shoppade, besökte skönhetssalongerna, stadens olika caféer. Det historiska museet var särskilt intressant. På kvällen åt vi middag uppe i bergen och såg Sarajevo by night medan vi underhölls av lokala musiker som spelade vid bordet under tiden som vi åt.  Det blev många skratt. 

Fredagen tog Arna och minibussen oss till Mostar, där vi besökte gamla staden och den kända bron (som har gett staden dess namn) och som förstördes under kriget, men nu har blivit återuppbyggd.  Vi stannade till på ett ställe med ett fantastiskt imponerande vackert vattenfall och besökte även en marknad och en moské innan vi kom hem för att krypa ner i sängen.

På lördag morgon checkade vi ut från motellet och hade sedan egen tid hela dagen till att besöka de sista sevärdheterna eller göra de sista inköpen. Sen var det dags att packa ner det sista och kontrollera bagagevikten innan minibussen hämtade oss vid motellet, för färd till flygplatsen då vi på kvällen lämnade Bosnien och Sarajevo för denna gång.

Ulrika