Utlandstjänst i Kosovo

När jag gick med i Lottakåren, tänkte jag ”Jovisst, ett härligt kontaktnät, nya vänner och den civila delen med kriser i samhället och FRG-engagemang, det är nog jag – men det militära...näe, det ligger inte för mig alls!” Så hamnar jag på ett föredrag med Sollentunalottan Maria Pålsson och hennes upplevelser av utlandstjänst i Kosovo…

Det var faktiskt riktigt intressant, och Maria Pålsson var otroligt engagerande att lyssna på! Min bild av den militära delen av Lottakåren blev nu lite modifierad, och var inte längre så fjärran. Militär närvaro behöver inte nödvändigtvis bara handla om krig och död, utan kan faktiskt handla om stöd och hjälp. Soldaterna går runt i byarna för att se vad som händer och vilka problem som kan dyka upp och som man kan hjälpa till med. Många gånger går man dessutom till fots istället för att åka i bil och man får då lättare kontakt med invånarna. I Kosovo vimlade det av intresserade barn som ville öva engelska – faktum är att 50 procent av befolkningen är just barn under 25 år. Det är barn överallt! Skolorna kör till och med treskift.

Maria var i ”Camp Victoria” från oktober 2008 till april 2009, och de var då cirka 250 personer i den svenska styrkan. Hon åkte ner som press- och informationsofficer, och insåg att för att få ut så mycket som möjligt av vistelsen gällde det att inte ställa sig utanför och vara civil utan visa att hon ville vara med och hjälpa till – eller åtminstone inte sinka soldaterna i sitt jobb när hon var med.

Läget var ganska lugnt under hennes tid i Kosovo. Det farligaste var nästan trafiken(!) och förvildade hundar som kunde ha rabies, även om det såklart även fanns risker med både minor och kriminalitet. Mycket av soldaternas skador i Kosovo härrörde från … innebandy.

Innan Maria åkte ner till Kosovo fick hon en tio veckors introduktionsutbildning. Där övade de en hel del på kravaller och upplopp. Väl nere i Kosovo upplever man dock något man inte kan träna på – man kommer varandra oerhört nära. Man bor tätt inpå varandra i ”Containerhus”, en bostadscontainer per två personer där var och en har en säng, ett bord och en hylla. Antingen kan man vara på sitt rum, eller så kan man umgås i gemensamhetsutrymmena där det finns filmer att titta på och spel att spela. Eller så kan man ta en joggingtur innanför muren. Allt man kan behöva finns i detta minisamhälle – allt från kapell, sjukvårdsmottagning till matsal och sporthall.

Maria var väldigt rolig att lyssna på – så får ni chansen så ta den! Undrar ni något när det gäller utlandstjänst är jag säker på att ni kan ta kontakt med Maria så berättar hon mer.

Anna