Julgranen

Inför kommande julsäsong och julgransinköp vill jag dela med mig av en verklig händelse som inträffade en av mina vänner. Det ägde rum på söder för några år sedan och efter jag fick historien berättad för mig har jag inte kunna glömma den och hyser därmed även stor respekt för barrande granar folk slänger hit och dit.

Det var en dag strax efter jul som jag efter arbetet bestämde mig för att stanna till på söder för att ta mig en promenad. Jag kom åkande i min bil på S:t Paulsgatan och letade efter en ledig parkeringsplats. När jag äntligen hittat en liten lucka till min bil, gick jag bort mot biljettautomaten och löste en biljett.

Men vad var det som låg mitt i gatan? Jo, minsann, där låg en stor julgran. Det här kan bli farligt tänkte jag och gick därför ut i gatan för att ta undan granen. Den barrade förskräckligt så jag la den invid husväggen på trottoaren. Stolt över min insats att agera, så att ingen olycka kunde ske, begav jag mig av med bestämda steg mot bilen för att lägga parkeringsbiljetten i fönstret och påbörja min promenad. När jag gått några meter hör jag en djup mansröst ropa anklagande: - Ska du lägga julgranen där? Jag vänder mig om och ser en präst komma gående emot mig. Aha, tänkte jag, han har säkert inte sett min goda gärning utan han tror säkert att det är jag som har lagt julgranen där. Jag förklarar vänligt för honom hur jag kom åkande i min bil, parkerade och sedan upptäckte granen liggande mitt i gatan. Jag berättar hur jag flyttade undan granen så att ingen skulle komma till skada. Jag ler mot prästen och vänder mig om för att fortsätta min färd mot bilen men hinner inte speciellt långt förrän prästen ropar: - Tror du jag är dum? Jag stannade upp, vände mig om och svarade argt: – Tror du att jag står här och ljuger för dig?  – Ja, det gör jag, svarade prästen.

Man mot man fick jag förklara hela händelsen än en gång utan att prästen trodde på mig. Han beskyllde mig för att ha lagt dit julgranen. Jag blev då så arg att jag slet till mig julgranen och kastade tillbaka den mitt i gatan och gick med arga steg mot trottoaren där prästen stod. Jag skrek åt honom: - Nu har jag återställt allt men nu får du ta ansvar för om det händer en olycka pga den här granen! Sen tog jag prästen och hivade in honom i närmsta trappuppgång och stängde porten med en smäll.

Urilsken gick jag mot bilen för tredje gången för att lägga i min biljett. Precis när jag skulle låsa upp dörren hör jag däck som tjuter mot asfalten. Jag vänder mig om och ser en lastbil som tvärnitat framför julgranen. Vem i helsike har slängt en julgran mitt i gatan? skriker chauffören. Jag går då fram till de två männen som sitter i förarhytten och berättar då min historia igen om min biltur, letandet efter en parkeringsplats, upptäckten av julgranen, hur jag tog bort den, den galna prästen och till sist hur jag kastade tillbaka granen på gatan. När jag var färdig med min berättelse tittade männen allvarligt på mig. Sedan började de skratta. Om det var åt historien eller åt mig vet jag inte men vid det här laget brydde jag mig inte.

När jag äntligen stod framför bilen för att lägga i biljetten jag höll i handen, har jag fått en parkeringsbot.

Ta väl hand om er under stundande helger och låt bli gamla granar!

Eva Silfverhammar